Den unika småländskan

Det är alltid bra att lära sig saker om den plats man planerar besöka och Småland är inget undantag. Förutom landskapets historia, många intressanta platser, goda mat, vackra natur och äventyrsmöjligheter kan det också vara bra att lära sig lite småländska. Det är en mjuk och melodisk dialekt som påminner lite om skånska, särskilt med sina rullande “r” och även om det är ren svenska det handlar om finns det vissa ord och uttryck som kan verka obegripliga för besökaren.

Småland har flera olika dialekter och i vissa områden behandlar man fortfarande diverse substantiv som feminina, som husa i stället för huset och att vissa konsonanter ibland faller bort som “g:et” i ordet stuga och alltså uttalas som “stua” eller “r:et” i ordet tårta som blir “tåta”. Detta är dock relativt lättförståeliga skillnader som inte kräver särskilt stor koncentration för att till och med en inbiten “tjockhultare” (stockholmare) skall förstå vad som sägs.

Däremot blir det lite mer kryptiskt vad gäller de lokala orden för olika saker. Till exempel kallar man lingonsylt för “krösamos” och man har till och med ett ord för överkokt potatis som smålänningar kallar “glaffs”. Vidare har detta gjorts till ett verb där “att glaffsa” betyder att snacka strunt och vara allmänt tjatig.

Känner sig en smålänning trött och frusen är han “usken” och då kan han behöva gå och “hälla sig”, det vill säga vila, och om han uppfattas som en allmänt otrevlig person beskrivs han som “knölföda” eller “katig”, vilket betyder kaxig och stöddig.

Riktigt läcker mat beskrivs av smålänningar lustigt nog som “läskig” och om man äter en fralla och bara sätter i sig mitten så är det “mallen” man sitter och tuggar i sig. Igelkottar kallas för övrigt “piggelunkar” och är man ett affärsbiträde är man i Småland en “boddknodd”. Språk är roligt.

Leave a Reply